Delfinterapi (Dolphin Assisted Therapy)

Delfinterapin sätter patienter (ofta barn med kognitiva funktionsnedsättningar) i relation med delfiner i fångenskap, efter modell av David Nathansons protokoll från 1978 i Florida, som gjorde anspråk på en påskyndad språklig och motorisk inlärning. Författaren framställer det påstådda området som ovanligt brett (autism, Downs syndrom, cerebral pares, ADHD, depression), vilket i sig utgör ett första kritiskt tecken. Han återger de förklarande registren (däribland ekolods-hypotesen om delfinens ultraljud) men påpekar deras ojämna rimlighet och den argumenterade vederläggningen av Brensing, Linke och Todt 2003. Ett kapitel som presenteras med stark kritisk distans och känslighet för fångenskapens etiska frågor.

Denna terapi behandlas i detalj (principer, indikationer, protokoll, evidensnivå) i Volym 7 av Mémento des Psychothérapies. Visa volymen.